hujla

Vänner.  Det är dem jag pratar. Ni vet, dom som verkligen bryr sig som om en. Dom är så jävla stora för mig. Och som jag aldrig, aldrig skulle vilja vara utan. Ibland tar man dem förgivet. DUMT! Dom  finns liksom bara där, som man försöker finnas till för dem. Jag borde säga oftare  hur mycket jag verkligen uppskattar dem, för det gör jag verkligen.
 Att se att någon glad som blir glad för att de ser mig, stärker mig. Jag ler när jag tänker på det.

Alla mislyckas någongång, och jag blir verkligen besviken på mig själv när jag gör det. Som idag. Men då var dem där, dom som sa att ett matteprov gör inte en person och uppmuntrade mig med att säga; "men det är klart att du klarar det nästa gång!" och sedan kramar om en och det får en att känna sig såå mycket bättre tillmods. Det är vid sådana tillfällen man faktiskt uppskattar dem.

För vem ska annars rädda knyttet?

Så en enorm kram till alla mina underbara vänner som finns där för mig. Och jag kan säga att det är ömsesidigt!


Puss från en mycket berörd Julia


Nayab får vara en av representanterna idag (: