Men jag vet att jag döljer en sanning. Att väntan inte leder nånstans

Back on track från de, ehe, korta sommaruppehållet. Sommaren har varit den bästa tänkabara. Kort sagt.  Men man vill väl aldrig sommaren ska ta slut?
Nu har det sista sliriga året i lusse påbörjats, och det känns bara helt stört. Nå, någon gång är det väl dags att vidare.
Jag tänkte just på vad kvällen kan komma att tänkas bjuda på. Jag ville helst inbte tänka klart tanken. Jo, två uppsatser + massa annat s-k-i-t. Det är väl bara att bita i det sura äpplet.


Hasta luego!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0